Att inte ha en sjukdom som syns på utsidan, men känns på insidan det blir kaos.
Att leva med värken hela dagarna, svårt med sömnen pga smärtor, alltid lika trött oavsett hur mycket/lite man sovit. Att ha svårt att koncentrera sig, svårt med minnet. Det känns som hjärnan är ur funktion då och då
Humörsvängningarna är hemska, att vara jätte glad ena stunden, för att sedan gråta/skrika. Värken tär på en, tro det eller ej och även bli ifrågasatt av människor om detta.
Vill bara leva livet så gott det går, trots smärta. Den ska inte få " vinna"
Men samtidigt måste jag lära mig att lyssna mer på kroppen och sätta mig själv som prio ett. Tar jag inte hand om mig själv, hur ska jag då orka vara en bra mamma ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar